När bildpromptens lager krockar — felsök referenser, ommålning och format

Börja med konflikten, inte med fler ord

Formarkivets godkända 9:16-bild har tre materialprover i nedre halvan och en tom övre tredjedel. När samma motiv ska göras liggande blir föremålen ändå centrerade, trots att kompositionsraden säger vänsterställda. Det kan se ut som en svag prompt. Men om en referensbild visar ett centrerat stilleben och en lokal redigering utgår från den färdiga 9:16-bilden finns det två starka signaler som båda bevarar den gamla geometrin.

Gör felet mätbart innan du ändrar något. ”Kompositionen är fel” är för vagt. ”Motivets högra kant passerar bildens mittlinje, så rubrikytan blir smalare än den överenskomna högra tredjedelen” går att kontrollera efter varje körning.

Viktning: prova bort konkurrensen före du förstärker

Viktning är verktygs- och modellberoende. Ett tal, ett reglage eller en särskild syntax i ett verktyg kan sakna motsvarighet i ett annat. Den stabila metoden är därför ett trestegsprov där samma felkriterium används varje gång:

FELKRITERIUM: Motivet passerar mittlinjen; högra tredjedelen är inte fri
SKA STYRAS AV: KOMPOSITION — "materialproverna i vänstra tredjedelen"
MISSTÄNKT MOTSIGNAL: 9:16-referensen har motivet centrerat

A  TEXT + REFERENS: Motivet centrerat — underkänt
B  SAMMA TEXT, UTAN REFERENS: Motivet vänsterställt — konflikten bekräftad
C  TEXT + BESKUREN STILREFERENS UTAN TYDLIG LAYOUT:
   Palett och material består; högra tredjedelen fri — godkänt

BESLUT: Texten äger kompositionen. Referensen får bara bära uttrycket.

Provet säger mer än att ”höja kompositionsvikten”. Det visar vilken ingång som bar den oönskade layouten. Om verktyget inte har separata ingångar för stil och komposition kan lösningen vara att göra en ny, neutral referens där den konkurrerande layouten inte längre är tydlig.

Referensbild eller textinstruktion — ge dem skilda jobb

Text är bäst för den förändring du kan formulera och kontrollera: antal, placering, riktning och tom yta. En referens är användbar för sådant som är besvärligt att beskriva konsekvent, exempelvis ett återkommande föremål, en person eller ett etablerat visuellt uttryck. Men referensens exakta funktion beror på vilken bildingång och modellversion du använder.

Om samma egenskap finns i både text och referens ska en av dem utses till ägare. Skriv beslutet i arbetsfilen: ”texten äger komposition; referensen äger palett och ytkänsla”. Kör därefter kontrollen utan referens. Följer bilden fortfarande inte texten är referensen inte orsaken, och du ska inte fortsätta ändra dess vikt.

Behöver du välja referenstyp, testa viktintervall eller skilja person-, objekt- och stilreferens åt fortsätter du i Vad en referensbild faktiskt styr. Där finns det separata femkörningsprovet; det upprepas inte här.

Lokal ommålning eller ny generering?

En lokal ommålning — ofta kallad maskning, inpainting eller generative fill — passar när den godkända bildens grundstruktur ska bestå och det felaktiga området går att ringa in utan att dess relation till resten behöver byggas om. Ett litet bokstavsfragment på en tom vägg, en fläck i linnet eller en avvikande skarv är lokala fel.

Gör om hela bilden när felet sitter i relationen mellan flera delar: fel antal föremål, fel perspektiv, fel kamerahöjd, ljus från fel håll eller en komposition som måste flytta motivet till andra sidan. En mask kan dölja ett lokalt symptom men lämna skuggor, blicklinjer och perspektiv från den gamla strukturen kvar.

Formatvarianter: beskär först, bygg ut bara när bildyta saknas

En 9:16-master, en kvadrat och en 16:9-delning är tre olika kompositioner, även när de visar samma motiv. Börja därför med tre ramar ovanpå originalet. Om motivet och den beställda fria ytan ryms i alla tre räcker en vanlig beskärning; den bevarar varje godkänd pixel och introducerar inget nytt bildinnehåll.

Om en ram skär bort något obligatoriskt finns två vägar. Flytta och komponera om från källmaterialet om du har separata lager. Bygg annars ut duken med ett verktyg som kan generera ny omgivning. Den utbyggda ytan är nytt material och ska kontrolleras lika noga som en ny bild — särskilt upprepade mönster, horisontlinjer, skuggor och föremål som fortsätter över den gamla kanten.

MASTER: formarkivet-huvudbild-9x16.webp
OBLIGATORISKT: Tre materialprover + fri rubrikyta

1:1  METOD: Beskärning
     PROV: Alla tre prover syns; rubriken läggs utanför bilden — godkänt

16:9 METOD: Utbyggnad åt höger
     LÅST: Motivets storlek, vänsterplacering, ljusriktning och palett
     NYTT: Neutral vägg i högra halvan, utan föremål eller text
     PROV: Skarv, skugga och kornighet kontrollerade i 100 % — godkänt

9:16 METOD: Oförändrad master