Beställningen är originalet, filen är utskriften. Spara prompten bredvid resultatet, namnge filen efter vad den föreställer och vilken variant det är, och markera i projektet vad som är genererat. Utan det går materialet inte att återanvända och ingen annan kan ta vid.
Problemet uppstår i vecka tre
Under de första dagarna minns du allt. Du vet vilken bild som är den senaste, vilken prompt som gav den och varför du valde bort de andra. Problemet kommer när uppdraget återkommer: ett nytt avsnitt i samma serie, en ny produkt i samma katalog, en rättelse i en film som levererades i våras.
Då står du med en mapp som innehåller bild_final.png, bild_final_2.png och bild_final_ny_KLAR.png, och ingen aning om vilken som ligger publicerad eller hur någon av dem kom till. Det enda sättet att komma vidare är att börja om från noll — vilket är precis vad metoden i bildguiden är till för att slippa.
Filnamnet ska säga tre saker
Ett bra filnamn svarar på vad filen föreställer, vilken variant det är och var den hör hemma. Datum och löpnummer säger inget om innehållet och är sällan det du söker på.
Säger ingenting
bild_final_v3b.pngklipp2_KLAR_ny.mp4Untitled_20260813_004.pngrost_test_bra.wav
Går att söka på
kannor-motljus-1520.webpintro-anga-stillakamera-5s.mp4kannor-ovanifran-760.webpspeaker-avsnitt3-final.wav
Två regler räcker för att hålla systemet: namnge efter vad som ändrades när du varierar en fil, och låt aldrig ordet ”final” betyda något. Det gör det aldrig. Är en fil den publicerade versionen framgår det av var den ligger, inte av vad den heter.
Beställningen följer med filen
Det viktigaste greppet är också det billigaste: en textfil bredvid resultatet, med samma namn. kannor-motljus.webp får sällskap av kannor-motljus.txt. I den står allt som behövs för att producera filen igen.
RESULTAT: [filnamn] SKAPAD: [datum] VERKTYG: [vilket verktyg och vilken modell, om det framgår] BESTÄLLNING: [hela prompten, ordagrant — inte en sammanfattning] FAST STILSVANS: [ordagrant, om filen ingår i en serie] VARIERAT FRÅN: [filnamn på den fil den bygger vidare på] ÄNDRING: [vilket lager som ändrades, före → efter] ANVÄNDS I: [artikel, avsnitt, kampanj] GRANSKAD: [vem, och vilka kontroller som gjordes]
Två rader förtjänar extra uppmärksamhet. Ordagrant betyder ordagrant: en sammanfattning av prompten producerar inte samma resultat. Och varierat från är det som gör mappen till en historik i stället för en hög — du kan följa en bild bakåt till sitt ursprung och se vad varje steg gjorde.
För text fungerar samma sak, med underlaget som extra fält: vilken källtext, vilka anteckningar och vilken röstbeskrivning som användes. Det är den informationen som gör att någon annan kan producera nästa text i samma ton, enligt metoden i textguiden.
Arkivet: skilj utkast från leverans
Tre mappar räcker för nästan alla produktioner, och gränsen mellan dem ska vara hård.
Poängen med den sista mappen är att kunna svara på frågan ”är den här filen den som ligger uppe?” utan att ladda ner något. Utan den frågan besvarad blir varje rättelse ett detektivarbete.
Vad du inte behöver spara
Ordning handlar lika mycket om att slänga. Genererat material växer snabbare än något annat i en produktion — femtio bilder för att välja en är normalt — och en mapp som sparar allt blir lika oanvändbar som en mapp som sparar inget.
Tre saker är värda att behålla: det som publicerades, det som ligger närmast att bli nästa version, och beställningarna. Beställningarna väger nästan ingenting och är det enda som faktiskt kan återskapa resten. Femtio kasserade utkast väger mycket och kan produceras om på minuter om följesedeln finns.
Sätt en tidpunkt för städningen i stället för att lita på att den blir av: när projektet levererats gås utkastmappen igenom en gång, och det som inte hör till de tre kategorierna raderas. Det är också då du upptäcker vilka följesedlar som saknas — medan du fortfarande minns vad filerna var.
Märk ut vad som är genererat
Den som klipper, layoutar eller tar över projektet behöver kunna se vilka delar som är genererade utan att fråga. Det handlar inte i första hand om regler utan om hantverk: genererat material har andra begränsningar, tål andra sorters bearbetning och behöver granskas på andra punkter.
Det enklaste som fungerar är en kolumn i projektlistan eller ett suffix i filnamnet — huvudsaken är att det är samma markering genom hela projektet. I rörligt är det särskilt viktigt, eftersom ett genererat klipp och ett filmat klipp ser likadana ut i tidslinjen men beter sig olika när något ska rättas.
Om materialet också ska märkas ut mot publiken är en annan fråga — den avgörs av verksamhetens riktlinjer och av regelverk, och behandlas i AI på svenskas genomgång av reglerna för att märka ut AI-innehåll. Den interna markeringen ska finnas oavsett hur den frågan besvaras.
Någon annan kan öppna projektmappen, se vilka filer som är publicerade, förstå vad varje fil föreställer utan att öppna den, och producera en ny fil i samma serie med hjälp av det som står i följesedeln. Utan att fråga dig något.